138
ur på kajen der ångaren skulle ligga, men der fick mr Fogg veta, att Carnatic hade afgått aftonen förut.
Mr Fogg, som gjorde sig räkning på att få rätt på både ångbåten och sin betjent, måste finna sig i att han ej fick tag i någondera. Men icke ett tecken till vrede öfver felslagen beräkning kunde upptäckas i hans ansigte och till mrs Aouda, som med oroliga blickar betraktade honom, yttrade han bara:
— Ett mellankommet hinder, mrs Aouda, ingenting vidare.
I detta ögonblick närmade sig honom en person, som uppmärksamt betraktade honom. Det var polisagenten Fix, som helsade och yttrade:
— Är inte ni, mr, liksom jag, en af passagerarne på Rangoon, som anlände i går?
— Jo, mr, svarade mr Fogg kallt, men jag vet inte med hvem jag har den äran...
— Ursäkta, men jag trodde att jag här skulle träffa er domestik.
— Vet ni hvar han är kanske? frågade den unga qvinnan.
— Hvad? svarade Fix, spelande öfverraskad, är han icke hos er?
— Nej, svarade mrs Aouda. Sedan i går har han icke synts till. Skulle han ha gått ombord på Carnatic utan oss?
— Utan er, mrs? svarade agenten. Men ursäkta min fråga: ämnade ni då resa med den ångbåten?
— Ja, det ämnade jag.
— Äfven jag, mrs, har blifvit narrad. Sedan Carnatic hade slutat sin reparation lemnade han Hongkong tolf timmar före den annonserade tiden, utan att
