142
åtta mils fart i medeltal i timmen, om vi sköta oss riktigt, om vinden är sydostlig och hafvet är lugnt, kunna vi hinna göra de åtta hundra milen, som skilja oss från Shanghai.
— Och när skulle ni kunna segla?
— Om en timme. Jag får lof att köpa lifsmedel och göra allt klart.
— Affären är afgjord. Ni är skeppare på båten?
— Ja, John Bunsby, skeppare på Tankadère.
— Vill ni ha handpenningar?
— Ja, om Ers herrlighet icke tycker illa vara?
— Se här har ni två hundra pund i förskott. Om ni vill vara med, sade mr Fogg till Fix, så...
— Jag ämnade just anhålla hos er om denna gunst, sade Fix.
— Godt! Om en half timme skola vi vara om bord.
— Men den hyggliga karlen då... sade mrs Aouda.
— Jag skall göra för honom allt hvad jag kan, svarade Phileas Fogg.
Medan Fix nervös, brinnande af feber, begaf sig till lotskuttern, skyndade de två andra till polisbyrån i Hongkong, der Phileas Fogg lemnade signalement på Passepartout och deponerade en summa, tillräcklig för att han skulle kunna återvända hem till sitt fädernesland. Samma formalitet iakttog han vid sitt besök på franska konsulatet och så förde palankinen de båda resande tillbaka till hamnen igen.
Klockan slog tre. Lotsfartyget n:o 43 hade sin besättning ombord, lifsmedel voro intagna, man var i ordning till resan.
Tankadère var en vacker, liten kutter om tjugo
