154
nyckfulla kastbyar, som kommo från sidan. De passerade förbi och hafvet slätade ut sig efter dem.
Men emellertid upphemtade den smäckra kutterns höga och af ytterst tät duk tillverkade segel alla byar och kårar som kommo och med tillhjelp af strömmen hade John Bunsby, då klockan var sex, blott tio mil qvar fram till hamnen. En half timme derefter urskiljde man tydligt Shanghai, husen, hamnarmarna, hvilkas hvita ändar glänste i solens snedt fallande strålar.
Klockan sju var man ännu på tre mils afstånd från Shanghai. En gräslig kötted flög öfver lotsens läppar... hans belöning på två hundra pund höll på att gå honom ur händerna. Han såg på mr Fogg. Mr Fogg var orubbligt lugn och dock stod hela hans förmögenhet på spel i denna stund...
I detta ögonblick syntes en svart rökpelare uppstiga från vattenbrynet. Det var den amerikanska paketångaren, som lemnade hamnarmarna i Shanghai. Han anträdde sin resa på bestämd tid.
— Förbannadt! skrek John Bunsby, som uppretad kastade om rodret.
— Signalskott! sade Phileas Fogg torrt.
En liten bronskanon var placerad för-ut på Tankadères däck; den begagnades för att skjuta signalskott i tjocka. Man laddade kanonen ända upp till mynningen, men just som lotsen gick och hemtade ett brinnande kol och skulle lägga det på fänghålet, ropade Phileas Fogg.
— Flaggan i schau!
Flaggan hissades på mesanen. Det var en nödsignal och man kunde derför hoppas, att den amerikanska paketbåten skulle observera den och för ett ögonblick sakta sin fart och gå fram till fartyget.
