att så fort som möjligt komma från solens land, hvaraf jag kommer att bevara blott ett sorgligt minne!
Passepartout funderade då på att söka reda på paketångarne, som gå till Amerika. Han ämnade bjuda ut sig att tjenstgöra som kock eller uppassare mot det han fick fri öfverfart och mat. Komme han bara till San Francisco skulle han nog reda sig. Det var af vigt, att kunna tillryggalägga dessa fyra tusen mil öfver Stilla Oceanen, hvilka utgöra afståndet mellan Japan och nya Verlden.
Passepartout var en sådan sorts karl, att han ej lät en idée ligga och surna, utan styrde genast kosan till Yokohamas hamn. Men allt efter som han kom närmare magasinerna, föreföll honom planen, som hade varit så enkel i det ögonblick idéen dertill kom på honom, allt mera omöjlig att sätta i verket. Hvarför skulle man vara i behof af en kock eller en uppassare på en amerikansk ångare och hvilket förtroende kunde han väl ingifva, han som var klädd i sådana paltor? Hvilka rekommendationer, hvilka referenser hade han att erbjuda?
Då han som bäst funderade på detta sätt föll hans blick på en ofantlig affisch, som ett slags clown bar omkring på Yokohamas gator. Denna affisch var skrifven på engelska och lydde:
THE HONOURABLE WILLIAM BATULCARS
TRUPP AF JAPANESISKA AKROBATER.
SISTA REPRESENTATIONEN
af
LÅNG-NÄS—LÅNG-NÄS
innan dess afresa till Amerikas Förenta Statfr,
UNDER DIREKT ÅKALLAN AF GUDEN TINGOU.
GREAT ATTRACTION!
