170
dubbelvolter på besagde näsor och utförde andra högst otroliga saker.
Man hade specielt puffat för »menniskopyramiden», i hvilken nära femtio af långnäsorna skulle bilda Jaggernaut-vagnen. Men i stället för att bilda pyramiden med axlarna till stöd skulle den hedervärde Batulcars artister hålla sig fast i hvarandrars näsor. Men en af dem som skulle vara med och bilda basen af vagnen hade oförmodadt lemnat truppen och som Passepartout var stark och vig, så skulle han remplacera den som försvunnit.
Naturligtvis kände sig den hederliga karlen helt bekyttad då han — sorgliga minne från ungdomsåren! — fick på sig sin medeltidskostym, prydd med ett brokigt vingpar, och en sex fot lång näsa fastgjord i ansigtet! Men denna näsa var ju hans lefvebröd och han lugnade sig snart igen.
Passepartout gick in på scenen och ställde sig bland dem af kamraterna som skulle bilda Jaggernautvagnens basis. Alla lade sig raklånga på golfvet med näsorna mot höjden. En annan afdelning eqvilibrister ställde sig på dessa långa utväxter, efter dem kom en tredje afdelning, så en fjerde och på dessa näsors tippar reste sig en pyramid, som snuddade vid takdekorationen på scenen.
Handklappningarna blefvo ursinniga och orkesterns åskor dånade, då, i det ögonblick pyramiden var nära att upplösas, jemnvigten alldeles stördes, en af basens stödjepelare gaf vika och hela byggnaden ramlade ihop som ett korthus...
Det var Passepartout, som öfvergaf sin post, flög fram till rampen, utan att anlita sina vingar, hoppade
