178
länge mr Fogg befann sig på engelskt område hade jag intresse af att försöka hålla honom qvar, i afvaktan på en arresteringsorder. Jag har gjort allt möjligt för den saken. Jag har skickat på honom presterna i Bombay, jag har berusat er i Hongkong, jag har skiljt er från er husbonde, jag ställde så till att han kom för sent med Yokohama-ångbåten...
Passepartout åhörde alltsammans med knutna näfvar.
— Nå, nu tyckes mr Fogg skola återvända till England? återtog mr Fix. Ja, det må han göra, jag skall följa honom ända dit. Men hädanefter skall min uppgift bli att lika mycket som jag hittills uppställt hinder på hans väg, skall jag hädanefter söka aflägsna dem. Jo, ser ni, min uppgift har blifvit en annan, ty mitt intresse har blifvit ett helt annat. Jag vill bara tillägga, att ert intresse är detsamma som mitt, ty det är först i England ni skall få veta om ni är i tjenst hos en brottsling eller hos en hederlig karl.
Passepartout hade mycket uppmärksamt lyssnat till hvad Fix hade pratat.
— Äro vi vänner nu då? frågade Fix.
— Vänner inte, svarade Passepartout, men allierade, ja, det äro vi; men det får jag säga, att det första jag upptäcker att ni är en förrädare, så stryper jag er.
— Afgjordt! svarade poliskarlen lugnt.
Elfva dagar derefter, den 3 december, löpte »General Grant» in i San Franciscos hamn.
Mr Fogg hade icke vunnit, men heller icke förlorat en enda dag.
