18
anledning antaga, att den som begått stölden icke var ledamot af något af tjufsällskaperna i England. Nämnde dag, den 29 September, hade man lagt märke till en gentleman, omsorgsfullt klädd, med fint sätt och distingueradt utseende; han gick fram och åter flera gånger i kassalokalen, der stölden begicks. Vid den förberedande undersökningen uppsattes ett mycket noggrannt signalement på denne gentleman och detta öfversändes till alla detektiver i det Förenade konungariket och på kontinenten. Några hederliga karlar — och bland dem Gauthier Ralph — ansåg sig derför ega grundadt hopp om att tjufven icke skulle undkomma.
Som man lätt kan föreställa sig, var denna händelse samtalsämnet för dagen i London och i hela England. Man diskuterade, man resonnerade varmt om möjligheterna för och emot hufvudstadspolisens framgång i spaningarna. Man kan derför ej undra på, att medlemmarne af Reformklubben också sysselsatte sig med denna sak, helst en af bankens styresmän befann sig bland dem.
Den hedervärde Gauthier Ralph ville ej betvifla det lyckliga resultatet af efterspaningarne, ty han hoppades att den utfästade belöningen skulle skärpa polismännens nit och intelligens. Men hans embetsbroder, Andrew Stuart, var långt ifrån att dela hans tillförsigt. Diskussionen fortgick mellan de gentlemen, som slagit sig ned vid whistbordet, Stuart midt emot Flanagan, Fallentin midt emot Phileas Fogg, Under spelet talade spelarne icke, utan blott mellan robbertarna, och den afbrutna konversationen anknöts mycket lifligt igen.
— Jag påstår, sade Andrew Stuart, att utsigterna äro till favör för tjufven, som utan tvifvel är en slipad karl.
