180
Kaliforniska hufvudstaden. Han reqvirerade ett åkdon för sig och mrs Aouda. Passepartout steg upp på kuskbocken och vagnen styrde färden, mot tre dollars per »kurs,» till International Hotel.
Från den upphöjda plats som Passepartout innekade betraktade han med stor nyfikenhet den stora amerikanska staden: breda gator, låga hus i snörräta linier, kyrkor och tempel i anglo-sachsisk stil, ofantliga docks, varumagasiner stora som palatser, somliga af trä, andra af tegel; på gatorna såg han massor af vagnar och omnibusar och på trottoirerna hvimlade det af amerikanare och européer, men också af kineser och hinduer — med ett ord af menniskor, som bildade en befolkning af mer än tvåhundra tusen innevånare.
Passepartout var alldeles förvånad öfver hvad han såg. Här var nu den sagolika staden från 1849, banditernes, mordbrännarnes och mördarnes stad, dit detta utskum af menniskor samlats för att skrapa åt sig guld, der man spelade om guldsand med revolvern i ena handen och knifven i den andra. Men den tiden var försvunnen. San Francisco erbjöd nu anblicken af en handelsstad. Det höga tornet på rådhuset, i hvilket nattväktarne hålla till, beherrskade hela ensemblen af gator och avenyer med mellan dem liggande grönskande öppna platser; vidare en kinesisk stad, som tyckes ha blifvit importerad från det himmelska riket i en leksakslåda. Inga Sombreros, inga Indianer med fjädrar i hufvudet, blott silkesfelbhattar och svarta frackar, hvilka buros af gentlemen, som hade alldeles otroligt brådtom. Utefter åtskilliga gator, såsom Montgomery-street — Londons Regent-Street, Paris’ Boulevard des Italiens, Newyorks Broadway — sträckte sig tätt
