188
ett land, som ännu är bebodt af indianer och vilda djur, det vidsträckta territorium som mormonerne började kolonisera kring år 1845, sedan de blifvit utjagade från Illinois.
Förr i tiden tillryggalade man, då omständigheterna voro mycket gynnsamma, vägen mellan Newyork och San Francisco på sex månader. Nu åtgå blott sju dagar dertill.
Det var år 1862, som, trots motstånd af deputerade från södern, hvilka ville hafva linien dragen sydligare, jernvägens utstakning var afslutad mellan 41 och 42 parallelen. Presidenten Lincoln bestämde sjelf knutpunkten för linierna vid staden Omaha i Nebraska. Arbetena blefvo strax påbörjade och fullföljdes med denna amerikanska verksamhet, som hvarken är formalistisk eller demokratisk. Snabbheten i arbetets utförande inverkade ej det ringaste menligt på vägens goda byggnad. På prairien avancerade man en och en half mil pr dag. Ett lokomotiv rullade på de räler som utlagts dagen förut och framforslade rälerna allt efter som de behöfdes, och så dag för dag.
Pacific-banan mottager flera grenbanor utefter sin längd, i staterna Kansas, Iowa, Colorado och Oregon. Då banan lemnar Omaha går den längs venstra stranden af Platte-floden ända till mynningen af den norra grenen, följer derefter södra grenen, går genom Laramies område och Wahsath-bergen, svänger omkring Saltsjön, kommer till Saltsjöstaden — mormonernas hufvudstad — går in i Tuilla-dalen, sträcker sig genom den amerikanska ökenmarken, Cedarbergen och Humboldt, följer Humboldt-floden, Sierra Nevada, och går så ned genom Sacramento ända till Stilla Oceanen utan att lutningen någonstädes öfverstiger
