24
Denne svarade icke, detta rop kunde aldrig gälla honom. Tiden var ju icke inne.
— Passepartout! ropade mr Fogg, utan att anstränga sin stämma så mycket.
Passepartout kom in.
— Det är nu andra gången jag ropar på er, yttrade mr Fogg.
— Men klockan är ju inte tolf ännu, svarade Passepartout, med tjenste-instruktionen i sin hand.
— Jag vet det, svarade Phileas Fogg, och jag har heller inga förebråelser att göra er. Vi resa om tio minuter till Dover och Calais.
En grimas spred sig öfver fransmannens runda ansigte. Det var klart, att han missförstått befallningen.
— Monsieur, ni beger er härifrån?
— Ja, svarade Phileas Fogg, vi skola göra en resa kring jorden.
Passepartout gjorde stora ögon, hans pupiller vidgades och hans ögonbryn drogo sig uppåt; hans armar föllo slappa nedåt, hans kropp krympte ihop och allt visade att hans förvåning stegrades till den yttersta häpenhet.
— Resa kring jorden, mumlade han sakta.
— Ja, och på åttio dagar, svarade mr Fogg. Vi ha således icke ett enda ögonblick att förlora.
— Men alla ressakerna då? frågade Passepartout, som vaggade sitt hufvud än åt höger, än åt venster.
— Inga saker alls behöfvas, bara en nattsäck. I den skall ni lägga två linneskjortor och tre par strumpor. Vi skola göra uppköp på vägen! Ni skall lägga ned min öfverrock och min resfilt och taga med skodon. För öfrigt komma vi att gå litet eller intet. Men fort nu, bara!
