— Men om man bjuder er en hygglig summa?
— Ja, om ni betalar två hundra dollars pr passagerare...
— Jag ger er två tusen.
— Pr styck?
— Ja, pr styck.
— Och det är fyra?
— Ja, fyra!
Kapten Speedy kliade sig så hårdt i pannan, att huden följde med.
— Är ert förslag allvarsamt menadt? frågade han gentlemannen.
— Fullkomligt allvarsamt. Det ligger i mitt intresse att befinna mig i London den 21 dennes före kl. 10,35 på qvällen, och om jag anländer dit i tid, så skall jag tillägga en premie af två tusen dollars.
— Således tillsammans tio tusen?
— Ja, tio tusen.
— Får lof att tala vid redarne, sade kaptenen, som var mycket lifvad.
Detta anbud af tio tusen dollars för att göra en nästan ingenting betydande afväg, dessa tio tusen dollars som föllo i redarnes och kaptenens ficka — ty Andrew Speedy rådde om två femtedelar i Henrietta — och det fastän fartyget var i ballast, ej hade någon frakt, det var ett lyckligt »kap.»
En fjerdedels timme derefter kommo mr Fogg och kapten Speedy till hrr Formanby & komp:s kontor vid Highstreet; tio minuter derefter gingo de derifrån: affären var afslutad.
Mr Fogg hade till hrr Formanby & komp. utbetalat sina åtta tusen dollars, men icke premien, som utlofvats för ankomsten i rättan tid, ifall den icke blef
