Trettiotredje kapitlet.
Kapten Speedy uppgör en affär af högsta vigt med sin passagerare Phileas Fogg.
Det tyckes som om mr Fogg ändtligen skulle ha
tröttat ut all otur. Han hade blifvit segrare i den
senaste motgången. Han hade besegrat detta sista
hinder och då det var slumpen som hade förskaffat honom
Henrietta, som låg färdig att afgå, så borde han
derför tacka slumpen.
Kapten Speedy hade icke öfverdrifvit sitt fartygs sjödugliga egenskaper. Ångaren var byggd i England hos Leard Brothers i Birkenhead, och under secessionskriget hade hon lemnat förbundsångarne långt bakom sig och hade flere gånger med framgång brutit blokaden både i Charleston och Wilmington.
Mellan elfva och tolf knop, hade kapten Speedy sagt, och Henrietta höll sig också i denna hastighet.
Om således — ytterligare skulle om vara med — hafvet icke blef allt för våldsamt och vinden ej gick öfver till ostlig, om ej något haveri träffade fartyget och icke heller maskinen kom i olag, så borde Henrietta kunna under de nio dagarna från den 12 till den 21 december tillryggalägga de tre tusen mil, som ligga mellan Newyork och Liverpool.
Besättningen på Henrietta bestod af kaptenen, två styrmän och sjutton man, af hvilka två maskinister och sex eldare. Alla voro beredda på att icke skona sig. Kapten Speedy, som var mycket känslig för banknoter, skulle icke försumma någonting för att göra öfverfarten
