252
minskas. Tvärtom! Belasta ventilerna! Kapten, på hvilket afstånd äro vi nu från Liverpool?
— På sjuhundrasjuttio mils.
— Låt hugga sönder hela träinredningen inombords och elda med den...
Kaptenen nickade bifall. Han fann det så naturligt, att man brände upp fartyget... det var ju ej hans mera.
Man kan lätt tänka sig hvilken mängd torrt virke skulle gå åt för att erhålla tillräckligt ångtryck. Den dagen vräktes hytterna, kajutan, kommandobryggan och ruffarna under ångpannorna.
Följande dagen, den 19 december, ströko master, reservspiror, rundhult och allt löst å däcket. Masterna sågades och höggos sönder. Besättningen ådagalade dervid en otrolig uthållighet. Passepartout högg och klöf och sågade lika mycket som tio. Förstörelseraseriet var allmänt.
Dagen derpå, den 20, förtärde elden bastingeringen, flaggstängerna, en stor del af däcket o. s. v. Henrietta såg ej längre ut som ett fartyg, utan som en stor pråm.
Men samma dag hade man haft känning af Irlands kust och Fastenets fyr. Men ännu klockan tio på aftonen var fartyget ej längre än på höjden af Queenstown. Phileas Fogg hade blott tjugofyra timmar qvar för att hinna fram till London! Så mycken tid behöfde Henrietta för att komma till Liverpool, till och med om hon ginge för full ånga. Men nu började ångan alldeles tryta för den djerfve gentlemannen!
— Allt går oss emot, mr, sade då kapten Speedy. Vi äro ännu blott utanför Queenstown.
