såg på sin husbonde, som fortfarande var så kall, och han kunde ej besluta sig för att lemna hans rum. Passepartouts samvete gnagdes af förebråelsens mask, ty han anklagade sig nu mer än någonsin för att vara skulden till denna ofantliga olycka. Ja, om han hade förberedt mr Fogg, om han för honom afslöjat agenten Fix’ planer, så skulle mr Fogg visst icke ha dragit med sig samma agent Fix ända till Liverpool och då...
Passepartout kunde ej hålla sig längre.
— Min husbonde, mr Fogg! utbrast han, förbanna mig! det är mitt fel, att...
— Jag anklagar ingen, svarade Phileas Fogg i den lugnaste ton. Gå nu!
Passepartout lemnade rummet och gick in till den unga qvinnan, hvilken han underrättade om mr Foggs tankar.
— Missis, tillade han, jag förmår ingenting ensam, nej, inte alls. Jag har ej något inflytande på min husbonde, men ni kanske...
— Hvilket inflytande skulle jag ega? svarade mrs Aouda. Mr Fogg underkastar sig icke något sådant. Har han någonsin förstått, att min erkänsla för honom var nära att flöda öfver! Har han någonsin läst i mitt hjerta? Ni får icke lemna honom allena ett enda ögonblick. Ni säger, att han ämnade tala vid mig i afton?
— Ja, missis, det är utan tvifvel för att draga försorg om er ställning i England.
— Vi få se, svarade den unga qvinnan, som blef helt tankfull.
Under hela denna söndag såg det ut som om huset vid Saville-row var alldeles obebodt och för första gången sedan han flyttat in i detta hus begaf sig
