biljetter till första klass till Paris. Då Fogg vände sig om såg han de fem medlemmarne af Reformklubben stå i salen.
— Jag reser, mina herrar, och viseringarna af mitt pass skola låta er kontrollera min resa när jag kommer hem igen.
— Åh, mr Fogg, svarade Gauthier Ralph artigt, det behöfs icke. Vi lita fullkomligt på er gentlemannaära.
— Det är också bättre, sade mr Fogg.
— Ni glömmer väl icke, att ni skall vara tillbaka den...? anmärkte Andrew Stuart.
— Om åttio dagar, svarade mr Fogg, lördagen den 21 december 1872, klockan 10,35 på aftonen. Vi återse hvarandra då, mina herrar!
Klockan half elfva togo Phileas Fogg och hans betjent plats i samma waggon. Klockan 10,35 hördes en hvissling från lokomotivet och tåget satte sig i gång.
Natten var kolmörk, ett fint duggregn föll. Mr Fogg kröp in i sitt hörn, han sade icke ett ord. Passepartout, som ännu var förbryllad af hvad som händt, tryckte instinktmessigt nattsäcken med banknoterna intill sig.
Tåget hade knappt passerat Sydenham-palatset, förr än från Passepartout kom ett förtviflans skri...
— Hvad är det åt er? frågade mr Fogg.
— Jo, det är så, att i hastigheten... så glömde jag...
— Hvad glömde ni?
— Jo, att släcka gaslågan i min kammare.
— Åh, min gosse, svarade mr Fogg kallt, den får brinna så länge för er räkning!
