I yttersta grad passionerade, men logiska artiklar sågos sysselsätta sig med frågan. Man känner ju hvilket intresse man i England fäster vid allt som rör geografien. Också fanns icke en enda tidningsläsare — han må ha tillhört hvilken samhällsklass som helst — som icke slukade de spalter, som rörde Phileas Fogg.
De första dagarne voro några oförvägna själar, förnämligast fruntimmer, för honom, isynnerhet sedan Illustrated London News meddelat hans porträtt, taget efter hans fotografi, som fanns förvarad i Reformklubbens archiv. Åtskilliga gentlemen vågade säga: — Nå, hvarför inte, hvarför inte? utomordentligare saker har man ju sett! — Dessa voro isynnerhet läsare af Daily Telegraph. Men man märkte snart, att äfven denna tidning började vackla i sin åsigt.
En lång artikel blef synlig den 7 oktober uti geografiska sällskapets »Bulletin». Artikeln behandlade frågan från alla synpunkter och bevisade klarligen det vanvettiga i företaget. Efter det denna artikel blifvit läst, var allting emot den resande. Menniskorna lade hinder i vägen för honom och naturen också. För att lyckas i företaget måste ju antagas en mirakulös öfverensstämmelse mellan afgångs- och ankomsttimmarna, en öfverensstämmelse som icke funnes och som icke kunde finnas. I Europa kunde man, då det var fråga om en resa af jemförelsevis obetydlig längd, vara temligen säker på att tågen kommo fram på bestämd tid; men då de behöfva tre dagar för att fara genom Indien, åtta dagar för att fara genom Förenta Staterna, kunde man väl då på deras noggranna inträffande fota grunderna för ett sådant problem? Och olyckor med lokomotiver, sammanstötningar, ohyggligt väder, snödrifvor
