konsular-agent, anställd i Suez, hvilken, trots den brittiska regeringens och ingeniören Stephensons sorgliga förutsägelser, såg hvarje dag hur en mängd engelska fartyg passerade genom kanalen, förkortande derigenom med hälften den gamla vägen från England till Indien, via Goda Hopps-udden.
Den andra var en liten mager karl, med mycket intelligent ansigte, starkt byggd, hvilken med en anmärkningsvärd uthållighet sammandrog sina ögonbryn. Under hans långa ögonhår lyste ett par spelande, lifliga ögon, hvilkas eld han kunde släcka när han ville. Han visade just några tecken till otålighet der han marscherade fram och tillbaka utan att ett ögonblick stadna.
Denne man hette Fix och var en af dessa »detectives» eller engelska polisagenter, som blifvit utskickade till åtskilliga hamnplatser efter det stölden begicks i Englands Bank. Denne Fix skulle ytterst noga hålla utkik på alla resande som foro genom Suez-kanalen, och om någon af dem förefölle misstänkt, skulle han följa honom öfverallt, till dess han erhölle en arresteringsorder.
Just två dagar förut hade Fix erhållit från chefen för hufvudstadens polis signalementet på den förmodade tjufven — samma välklädda och distinguerade person, som man sett i Bankens kassalokal.
Detektiven, som tydligen var eggad af den utlofvade betydliga belöning, som utfölle i händelse af framgång, inväntade derför med lätt begriplig otålighet Mongolias ankomst.
— Ni säger således, herr konsul, frågade han för tionde gången, att ångbåten ej kan dröja länge?
— Nej, mr Fix, svarade konsuln. Den signalerades i morgse från Saïd och de hundrasextio kilometrerna
