alldeles utan några saker; vi ha bara en nattsäck, det är alltsammans.
— Jag skall visa er till en bazar, der ni kan få köpa allt hvad ni vill ha.
— Monsieur, sade Passepartout, ni är då sjelfva artigheten, det må jag säga.
Begge begåfvo sig på väg. Passepartout pratade allt jemt.
— Men framför allt, jag får icke komma för sent till ångbåten.
— Åh, ni har god tid på er, svarade Fix, klockan är bara ett ännu.
Passepartout drog upp sitt stora ur.
— Ett! Jo, jag tackar jag, klockan fattas åtta minuter i elfva.
— Er klocka går efter, sade Fix.
— Min klocka! En familjklocka, som förskrifver sig från farfars far. Hon klickar inte på fem minuter om året en gång. Det är en riktig kronometer, ska’ jag säga;
— Åh, jag förstår hur det kommer till, sade Fix. Er klocka går efter London-tid, och den är omkring två timmar efter tiden i Suez. Det är af vigt att ni ställer er klocka efter hvarje lands tid.
— Jag skulle vrida fram min klocka, utbrast Passepartout, nej, aldrig!
— Nå, då följer hon icke med solen vidare.
— Så mycket värre för solen, det är han som får orätt då!
Den hederliga gossen stack ned sin klocka i fickan igen med mycken högtidlighet.
Några ögonblick derefter sade Fix till honom:
