44
— Ni har således haft brådtom med att komma från London.
— Det tror jag, det. I onsdags afton kom mr Fogg hem från klubben klockan nio, alldeles mot sin vana, och klockan tio voro vi redan på väg.
— Men hvart skall er husbonde resa då?
— Han gör en resa kring jorden.
— Gör han en resa kring jorden? utbrast Fix.
— Ja, på åttio dagar! Det är ett vad, säger han, men, oss emellan sagdt, så tror jag inte derpå. Det skulle vara alldeles tokigt, vet jag, nej, det är allt någonting annat.
— Ah, kanske han är ett original, er mr Fogg?
— Jag tror det.
— Han är rik?
— Ja, bestämdt, och han har med sig en vacker summa i banknoter, splitter nya. Han spar inte på penningar under vägen. Han har utlofvat en rundlig belöning åt maskinisten på Mongolia, om vi anlända till Bombay och ha inseglat tid.
— Nå, ni känner väl er husbonde sedan lång tid tillbaka?
— Jag! svarade Passepartout, jag kom i hans tjenst samma dag vi afreste.
Man kan lätt föreställa sig den effekt, dessa svar skulle göra på den redan så lifligt intresserade polismannen.
Den påskyndade afresan från London, kort efter det stölden föröfvades, den stora penningesumman han hade med sig, brådskan att komma till långt bort belägna länder, förevändningen af ett excentriskt vad m. m. — all detta stärkte och borde stärka Fix i hans tankar. Han talade ännu mera med fransmannen och
