46
— Herr konsul, sade han, det finns ej något tvifvel vidare, jag har min man. Han vill passera för en underlig karl, som vill resa jorden rundt på åttio dagar.
— Således en bof och han räknar på att komma tillbaka till London efter att ha satt polisen på båda kontinenterna på jagt efter sig.
— Åh, vi få väl se, vi få väl se.
— Men kanske att ni misstager er ändå? frågade konsuln ännu en gång.
— Nej, jag misstager mig alldeles icke.
— Men hvarför har då tjufven varit så envis med att få sin resa till Suez intygad på passet?
— Hvarför? det vet jag icke, herr konsul, svarade detektiven, men var god och hör på mig.
Han redogjorde nu för de mest framstående punkterna i sitt samtal med den ifrågavarande Foggs betjent.
— Ja, sade konsuln, alla antaganden äro emot den mannen. Nå, hvad ämnar ni göra?
— Slunga in ett telegram till London med enträgen begäran att öfverstyra till mig en arresteringsorder på Bombay, gå ombord på Mongolia, följa efter bofven ända till Indien och der, på engelsk mark, artigt nypa honom, med min ena hand på hans axel och i den andra arresteringsordern.
Dessa ord uttalades fullkomligt lugnt; Fix tog afsked af konsuln och begaf sig till telegrafbyrån. Derifrån skickade han ett telegram till chefen för polisen i London, ett telegram, hvars innehåll man känner.
En fjerdedels timme derefter infann sig Fix, med sin lätta packning i handen och väl försedd med penningar, ombord på Mongolia och ångaren plöjde snart derefter med full fart Röda hafvets vågor.
