indigo-handlande, som för sina affärers skull reste till östra delen af halfön.
Passepartout satt i samma kupé som hans husbonde. En tredje passagerare satt midt emot i ena hörnet. Det var generalen sir Francis Cromarty, en af mr Foggs reskamrater under färden från Suez till Bombay; han begaf sig till sina trupper, som voro kantonerade i närheten af Benares.
Sir Francis Cromarty var en storväxt, ljuslett man, omkring femtio år gammal, och hade synnerligen utmärkt sig under senaste sepoys-upproret; han gjorde verkligen skäl för att kallas inföding. Sedan unga år hade han vistats i Indien och blott få gånger uppehållit sig i sitt fädernesland. Han var en instruerad man och skulle gerna ha lemnat alla möjliga upplysningar rörande Indien, dess seder och bruk, historia och organisation, om Phileas Fogg begärt att få sådana. Men han begärde inga. Han reste icke, han beskref bara en omkrets; det var en tung kropp, som genomfor sin omloppsbana kring jordklotet enligt den rationella mekanikens lagar. Han gjorde i det ögonblicket inom sig ett öfverslag af de timmar, som förgått sedan afresan från London och han skulle ha gnuggat händerna af belåtenhet, om det legat i hans natur att göra en onyttig rörelse.
Sir Francis Cromarty hade snart upptäckt, att hans reskamrat var en originel karl, ehuru han ej haft tillfälle att studera honom vid andra tillfällen än då han hållit kortlapparne i hand, eller mellan två robbertar.
Han frågade sig, om ett menniskohjerta klappade inom detta kalla omhölje, om Phileas Fogg hade en själ som var känslig för naturens skönheter, för moraliska uppgifter? Han önskade få ett svar härpå. Af alla originaler, med hvilka generalen sammanträffat under sin lefnad,
