Passepartout, som hade svept sin resfilt kring fötterna på sig, var djupt insomnad och drömde bara att man talade om honom.
— Engelska regeringen är utomordentligt sträng, och detta med rätta, hvad detta slags förbrytelser angår, yttrade sir Francis Cromarty, den håller mycket på att man respekterar hinduernas religiösa bruk och ifall er betjent hade blifvit häktad...
— Nå, om han hade blifvit det, sir Francis, inföll mr Fogg, så skulle han ha blifvit dömd, han skulle undergå sitt straff, och sedan skulle han trankilt ha återvändt till Europa. Jag inser ej i hvilket hänseende denna affär skulle ha kunnat fördröja hans husbondes resa.
Här afstannade nu konversationen. Under natten passerade tåget Ghates-bergen, ankom till Nassik och följande dagen, den 21 oktober, brusade det genom ett land, som jemförelsevis var slätt och utgörande territoriet Kandeish. Jorden var väl odlad och öfversållad med småstäder, inom hvilkas områden höjde sig pagodens minaret, som motsvarar den europeiska kyrkans klockstapel. Talrika små bäckar, tillflöden eller bifloder till Godavery, vattnade detta bördiga land.
Passepartout hade vaknat, han såg sig omkring och kunde aldrig få i sitt hufvud att han for genom hinduernas land i en waggon på Great Penninsular-jernvägen. Detta föreföll honom alldeles osannolikt och dock var det den fullaste verklighet. Lokomotivet, fördt af en engelsk maskinists hand och eldadt med engelska stenkol, utsände sin rök öfver bomulls-, kaffe-, muskott-, kryddnejlike- och peppar-odlarnes plantager; ångan kretsade i spiraler kring palmgrupperna, mellan hvilka man skönjde några pittoreska bungalows, några »viharis», ett
