låg vid en af höga palissader kringgärdad plats. I hyddan befann sig en hindu och på den afstängda platsen en elefant. På deras begäran släppte hinduen in de tre besökande i inhägnaden.
Der fingo de betrakta djuret, som var hustamt och som egaren uppfödt icke för att det skulle bli en fredlig lastdragare, utan en morsk vapendragare i krig. För detta ändamål hade han börjat med att omskapa djurets af naturen milda lynne för att gradvis arbeta upp det till den paroxysm af raseri, som på hindu-språket kallas mutsh, och till detta resultat skulle han komma genom att under tre månader fodra djuret med socker och smör. Denna utfodring tycktes förefalla olämplig för vinnande af ett sådant resultat, men den har dock användts med framgång af elefantuppfödare. Till all lycka för mr Fogg hade elefanten knappt hunnit börja med denna regime och någon »mutsh» hade icke visat sig.
Kiouni, det var djurets namn, kunde liksom alla djur af det slägtet marschera både länge och fort, och i brist på annat transportmedel beslöt Phileas Fogg att använda det.
Men elefanter äro dyra i Indien, der de börja bli sällsynta. Hannarne ensamt kunna användas till strider i cirker och äro derför mycket efterfrågade. Af dessa hannar anses de vara de bästa som fångas på jagt; atkomlingar af domesticerade föräldrar äro ej begärliga. Också äro de förstnämnde föremål för den ytterligaste omvårdnad och då mr Fogg frågade hinduen om han ville hyra ut sin elefant, svarade han tvärt nej.
Mr Fogg yrkade dock derpå och erbjöd för djuret ett öfverdrifvet högt pris, nemligen 10 pund i timmen.
