70
Afslogs. Tjugu pund då? Återigen afslag. Fyrtio pund? Afslag alltjemt. Passepartout hoppade till vid hvarje öfverbud. Men hinduen stod på sig.
Det var dock en vacker summa som bjöds. Antaget, att elefanten använde femton timmar för att komma till Allahabad, så skulle han åt sin egare inbringa sex hundra pund.
Phileas Fogg, som på intet sätt förifrade sig, föreslog då hinduen att få köpa hans djur och bjöd honom genast ett tusen pund för detsamma.
Hinduen ville icke sälja det alls! Säkert vädrade det nötet en präktig affär!
Sir Francis Cromarty tog mr Fogg afsides och bad honom betänka sig innan han gick längre. Phileas Fogg svarade sin kamrat, att han icke brukade handla utan att reflektera, att det gällde ett vad på tjugo tusen pund, att han nödvändigt behöfde elefanten och att om han också skulle betala djuret med tjugo gånger dess värde, så skulle han hafva det.
Mr Fogg gick åter till hinduen, hvars små ögon, tindrande af girighet, klarligen visade, att för honom var det blott en fråga om pris. Phileas Fogg bjöd efter hvart annat tolf hundra pund, sedan femton hundra, vidare aderton hundra, slutligen två tusen pund. Passepartout, vanligtvis så rödblommig, var blek af sinnesrörelse.
För två tusen pund gaf hinduen ändtligen med sig.
— Vid mina tofflor, utbrast Passepartout, var icke det ett sjusjungande pris på elefantkött!
Sedan affären var uppgjord var det blott fråga om att anskaffa en vägvisare. Detta gick mycket lätt för sig. En ung parser med ett klokt ansigte tillbjöd sin
