76
— En procession af brahminer, som komma åt den här sidan. Om det är möjligt måste vi undvika att bli sedda.
Föraren gjorde lös elefanten från trädet och ledde honom in i ett snår och bad de resande att icke sätta sin fot på marken. Sjelf höll han sig i ordning att äntra upp på sin plats på djuret, i fall det blefve nödigt att fly undan. Men han trodde, att hopen af trogna skulle passera förbi utan att märka något, ty det täta löfverket dolde dem helt och hållet.
De disharmoniska ljuden af röster och instrumenter kommo närmare. Monotona sånger blandade sig med ljuden från trummor och cymbaler. Snart syntes spetsen af processionen under träden på ungefär femtio stegs afstånd från den plats, på hvilken mr Fogg och hans följeslagare befunno sig. De urskiljde lätt genom grenarna den besynnerliga personal, som deltog i denna religiösa ceremoni.
I främsta ledet gingo prester, med mitra på hufvudet och klädda i långa, pråligt utstyrda rober. De voro omgifna af män, qvinnor och barn, som sjöngo ett slags likpsalm, afbruten på lika långa mellantider af slag på tamtams och cymbaler. Bakom dem fördes på en char med stora hjul, hvars ekrar och lötar pryddes af sammanflätade ormar, en ohygglig bildstod, dragen af två par zebus-oxar med rika seldon och täcken. Denna bildstod hade fyra armar, kroppen var målad i mörkrödt, vilda ögon, håret hoptofvadt, utanför munnen hängande tunga, läpparne färgade med cinober och betelsaft. Kring halsen var lindadt ett halsband af dödskallar, kring lifvet satt en gördel af afhuggna händer. Statyn stod upprätt på en omkullslagen jätte utan hufvud.