78
Sir Francis Cromarty betraktade all denna ståt med mycket sorgsen min och sade, vänd till vägvisaren:
— En sutty!
Parsern gjorde ett bifallstecken och lade ena fingret på sina läppar. Den långa processionen gick långsamt fram under träden och snart voro de sista leden försvunna i skogen.
Småningom bortdogo ljuden af sången, några skrän hördes ännu på långt afstånd, men slutligen efterträddes oväsendet af en djup tystnad.
Phileas Fogg hade hört det ord, som sir Francis Cromarty uttalat, och så snart processionen var försvunnen frågade han:
— Hvad är en sutty?
— En sutty, mr Fogg, svarade generalen, det är en menniskooffring, men som sker frivilligt. Denna qvinna, som ni nyss såg, skall brännas i morgon i daggryningen.
— Ah, de uslingarna! utbrast Passepartout, som icke kunde återhålla ett utrop af vrede.
— Än liket då? frågade mr Fogg.
— Det är furstens, hennes mans lik, svarade föraren, en oberoende rajah i Bundelkund.
— Hvad, återtog Phileas Fogg, men utan att hans röst förrådde den minsta rörelse, sådana barbariska bruk finnas ännu qvar i Indien och engelsmännen hafva icke kunnat utrota dem?
— I största delen af Indien, svarade sir Francis Cromarty, förekomma ej dylika offringar vidare. Men vi kunna ej utöfva något inflytande på dessa vilda trakter, särskildt icke på detta territorium Bundelkund. Hela norra delen af Vindhias-bergen är allt fortfarande skådeplatsen för mord och plundringar.
