84
mer än åtta ännu och det är mycket möjligt, att dessa väktare också duka under för sömnen.
— Det är verkligen möjligt, svarade parsern.
Phileas Fogg och hans följeslagare slogo sig derför ned vid foten af ett träd och väntade.
Tiden föreföll dem lång. Vägvisaren lemnade dem emellanåt för att från skogsbrynet göra sina observationer. Rajahns vakter höllo sig fortfarande vakna vid fackelskenet, och ett svagt ljussken silade ut genom pagodens fönster.
Man väntade på detta sätt ända till midnatt. Situationen förändrade sig icke. Samma bevakning utanföre fortfor. Det blef klart, att man icke kunde lita på att vakten skulle insomna. Antagligen hade man ej gifvit dem någon »hang,» på det de ej skulle berusa sig. Man måste derför hitta på ett annat sätt och genom en någonstädes i muren gjord öppning tränga in i pagoden. Återstod att få veta, om presterne vakade hos offret lika samvetsgrannt som soldaterne vid templets port.
Efter ytterligare samtal gjorde vägvisaren sig i ordning att begifva sig å väg. Mr Fogg, sir Francis och Passepartout följde honom. De gjorde en lång omväg för att komma till motsatta sidan af pagoden.
Klockan half ett på natten ankommo de till murens fot, utan att ha mött någon menniska. Inga vakter hade blifvit utställda på denna sida, på hvilken hvarken fönster eller portar funnos.
Natten var mörk. Månen, som var i sista qvarteret, var insvept i tjocka moln. De höga träden gjorde att mörkret blef ännu tätare.
Men det var ej nog med att man kommit fram till pagodens mur, man måste också göra en öppning i
