94
utan smekte djuret af tacksamhet för den högre lyftningen, och Kiouni satte honom helt varligt ned på marken, och då Kiouni slog sakta till honom med snabeln, så svarade den hederlige karlen å sin sida med ett bastant knytnäfveslag.
Några ögonblick derefter voro Phileas Fogg, sir Francis Cromarty och Passepartout instufvade i en beqväm kupé, i hvilken mrs Aouda intog bästa platsen, och nu bar det af med full fart mot Benares.
Högst åttio mil lågo mellan nämnde stad och Allahabad och dit befordrades de på två timmar.
Under färden återkom den unga qvinnan fullkomligt till sig sjelf; de sömngifvande ångorna hade alldeles bortdunstat. Hur förvånad blef hon ej öfver att befinna sig på jernväg, i denna kupé, klädd i europeisk drägt och i sällskap med resande, som hon alls icke kände!
Först slösade reskamraterna alla sina omsorger på henne och lifvade upp henne med några droppar likör, derefter berättade generalen hela äfventyret och påpekade den uppoffring, som Phileas Fogg gjort, då han icke ett ögonblick tvekat att offra sitt lif för att rädda henne och framhöll vidare sjelfva gången af äfventyret, i hvilket Passepartout hade en så vigtig andel.
Mr Fogg yttrade under allt detta icke ett ord. Passepartout, som var betydligt förlägen, upprepade, att »det inte lönade mödan att tala om’et».
Mrs Aouda tackade hjertligt sina räddare, mera genom tårar än genom ord. Hennes vackra ögon tolkade bättre än läpparna hennes djupa erkänsla. När sedan hennes tankar återvände till den rysliga offerfesten, till detta indiska land, der så många faror väntade henne,
