96
Från Benares går jernvägen delvis genom Gangesdalen. Genom vagnsfönstren vid klar luft såg man det förbiilande landskapet i Béhar, grönklädda berg, korn- och majsfält, floder och sjöar »befolkade» med grönaktiga krokodiler, väl underhållna byar och grönskande skogar. Några elefanter, zebus med stora pucklar, badade i den heliga flodens vatten, och trots den framskridna årstiden och den redan kyliga temperaturen företogo hopar af fromma hinduer af båda könen heliga tvagningar. Dessa trogna, hätska fiender till buddhismen, äro ifriga anhängare af Brahmas religion, som förkroppsligas i dessa tre personligheter: Whishnou, solguden, Shira, den gudomliga personifikationen af naturkrafterna, och Brahma, presternes och lagstiftarnes högste mästare. Men Brahma, Shira och Whishnou — med hvilka ögon skola de ej betrakta detta Indien, nu »britanniseradt», då en frustande ångare går fram och rör upp den heliga Ganges’ vatten, skrämmer måsarne som fly utefter dess yta, sköldpaddorna, som föröka sig på dess stränder, och de gudaktige, som ligga raklånga på dess bräddar!
Hela panoramat sköt förbi som en blixt, och ofta dolde ett moln af ånga detaljerna. De resande kunde knappast skönja fästningen Chunar, tjugo mil sydost om Benares, rahjas’ af Belfar forna fästning; Ghazepour och dess stora rosenvatten-fabriker; lord Cornwallis’ graf på Ganges’ venstra strand; den befästade staden Buxnar; Patna, stor industri- och handelsstad, der den förnämsta marknaden för opium hålles uti Indien; Monghir, en stad engelsk som Manchester och Birmingham, bekant för sina jerngjuterier och vapensmiden och hvars höga fabriksskorstenar med sin svarta rök smutsade Brahmas himmel — en riktig örfil i drömmens land!
