Natten kom och midt under tjutet af tigrar, björnar och vargar, som sprungo framför lokomotivet, rusade tåget fram med största hastighet och man såg ej något af Bengalens märkvärdigheter, icke Golkonda, icke Gour i ruiner, icke Mourshedabad, som fordom var hufvudstad, icke Burdwan, icke Hougly, icke Chandernagor, denna fransyska punkt på det indiska territoriet, på hvilken den franska flaggan svajade — hur stolt skulle ej Passepartout blifvit, om han fått se den!
Ändtligen kom man fram till Calcutta, klockan var då sju på morgonen. Paketångaren, som skulle afgå till Hongkong, lyfte ej ankar förr än på middagen. Phileas Fogg hade således fem timmar på sig.
Enligt resplanen skulle denne gentleman anlända till Indiens hufvudstad den 25 oktober, tjugotre dagar efter afresan från London, och han ankom också dit på bestämd dag. Han hade således hvarken vunnit eller förlorat tid. Tyvärr hade de båda dagar, han vunnit på resan från London till Bombay, gått förlorade — man känner på hvilket sätt — på färden genom indiska halfön; men man kan antaga, att Phileas Fogg ej harmades deröfver.
Femtonde kapitlet.
Tåget hade stannat vid perrongen. Passepartout
steg först ur waggonen och så mr Fogg, som hjelpte sin
