hans uppassning. Sin frukost och sin middag åt han på klubben på bestämd tid, vid samma bord och vid samma fönster, alltid ensam. Precis klockan tolv på natten påtog han sin överrock och gick hem. Han sov till klockan åtta, klädde sig sedan och gick på slaget halv tolv till sin klubb.
Hans hem var ej prålande, men alla nutida bekvämligheter funnos där. Naturligtvis hade Fileas Foggs betjänt icke någon vidare ansträngande tjänst; i följd av husbondens regelbundna vanor gällde det blott att vara ytterst punktlig och noggrann.
Den 2 oktober 1872 hade betjänten fått avsked. Han hade några dagar förut burit in rakvatten, som var endast 28 grader varmt i stället för 30. Ett sådant slarv ville Fileas Fogg aldrig mer utsätta sig för. Och därför satt han sagda dag och väntade på sin nye betjänt, som skulle infinna sig mellan klockan elva och halv tolv.
Med korslagda ben halvlåg han i länstolen och följde med blickarna visaren på det stora vägguret, som visade sekunder, minuter, timmar, veckodag, datum och årtal. Klockan slog en kvart över elva.
Det ringde på tamburklockan.
Den avskedade betjänten öppnade dörren och anmälde:
— Den nye kammartjänaren!
En trettio års karl steg in och hälsade ledigt.
— Fransman? sade herr Fogg.
— Ja.
— Namnet?
— Jag heter Jean — Jean Passepartout. Och det
