Passepartout, som naturligtvis trodde, att det hade sin grund i Carnatics fördröjda avgång, som kom Fogg så väl till pass.
— Jo, jo! Det går de där herrarna i »Framstegsklubben» i magen, mumlade han förnöjd. Det är alldeles rätt åt dem och deras spion.
Utan att låtsa om något och med ett glatt leende närmade han sig Fix, som verkligen hade alla skäl att vara ond över sin envisa otur. Skulle den usla arresteringsordern aldrig hinna upp honom? Hann den honom ej i Hongkong i så god tid, att han här kunde anhålla Fogg, skulle denne aldrig mera kunna gripas.
— Nå, herr Fix! Följer ni med vidare? sporde Passepartout.
— Ja! mumlade Fix och bet samman tänderna.
— Vad sa jag! utropade Passepartout och skrattade högt. Jag visste nog, att ni inte skulle överge oss! Kom nu, så går vi och beställer platser!
De gingo in på ångbåtsbolagets kontor och togo fyra hytter. Just som de skulle avlägsna sig, underrättade dem en av tjänstemännen, att Carnatic hunnit reparera ångpannan tidigare än man hoppats, och att den skulle avgå redan på aftonen klockan åtta i stället för klockan fem följande morgon.
Passepartout tog ett skutt i glädjen.
— Det kommer min husbonde väl till pass. Jag ska genast gå och meddela honom denna nyhet. Vad han ska bli glad!
— Nu eller aldrig! tänkte Fix. Här finns ingen annan utväg.
