— Jag behöver naturligtvis ej lägga er på hjärtat att gå med största möjliga fart?
— Lita på mig, ers höghet! Vi för den största möjliga segelyta. Toppseglen skulle bara tynga ned båten utan att farten ökades.
— Det är bra! Det där förstår ni bäst.
Och Fogg ställde sig bredbent som en gammal sjöman på däck och såg ut över det svallande havet utan att ens ett ögonblick förlora jämvikten.
Aoda, som tagit plats på akterdäck, kände sig däremot ängslig till mods vid åsynen av det mörknande havets vita vågor, vilka brusade kring det bräckliga flarn, som bar henne över djupets avgrunder. Och de väldiga seglen, som darrade och fladdrade för vinden, föreföllo henne som ofantliga vingar, på vilka Fiskmåsen bars genom rymden.
Det blev natt. Månen hade inträtt i första kvarteret, och dess svaga sken skymdes snart av dimmorna vid synranden. Molnen jagade fram östanifrån och skuggade redan en del av himlavalvet.
Skepparen satte upp sina signallyktor. Det är ett nödvändigt försiktighetsmått i dessa farvatten, som i synnerhet i närheten av hamnarna äro mycket trafikerade. Sammanstötningar äro ingalunda något ovanligt, och Fiskmåsen skulle ofelbart blivit krossad vid första stöt på grund av den stora hastighet, varmed den flög fram.
