av rök. Det var den amerikanska postångaren, som på bestämd tid avgick mot Jokohama.
Skepparen drog till med en förfärlig ed — det var en vacker summa, som gick honom ur händerna: fyratusen kronor! Hela det belopp Fogg lovat honom i belöning, om han kom fram i rättan tid! Han släppte i harmen rorkulten.
Fogg rynkade ej ens ögonbrynen.
— Signalskott! sade han till skepparen.
I kutterns förstäv stod en liten kanon, med vilken det signalerades i dimmigt väder. Denna laddades ända till mynningen, men just som skepparen förde ett brinnande kol till fänghålet, ropade Fileas Fogg:
— Nödflagg!
Flaggan sänktes på halv stång.
— Fyr! kommenderade Fogg.
Skottet brann av, och dess knall dånade fram över oceanen.
Skulle postångaren stanna, förändra kurs och bispringa kuttern? De, som stodo på Fiskmåsens däck, kände hjärtat klappa våldsamt — det var som om tiden stått stilla.
TRETTIOANDRA KAPITLET.
Passepartout vaknar
Klockan åtta på kvällen den 6 november gick ångaren Carnatic från Hongkong, till sista plats fylld med resande och fraktgods, och styrde mot Japan, det stora öriket öster om Kina. Endast två
