Passepartout såg ut som ett levande frågetecken.
— För resten är här passagerarlistan — var så god och se efter själv!
Passepartout tog listan och genomögnade den. Där fanns icke hans husbondes namn, ej heller Aodas. Benen började skälva på honom, och det svartnade för hans ögon.
Då fick han en idé: han hade gått ombord på orätt fartyg!
— Är jag på Carnatic? sporde han.
— Ja visst.
— På väg till Jokohama?
— Naturligtvis.
Passepartout sjönk maktlös ned på en stol. Hans husbonde var således icke med! Och med ens stod det klart för honom, att det måste vara så. Ångbåtens avgångstid hade ju blivit ändrad!
Men därom hade hans husbonde inte fått bud. Det var sålunda just hans eget fel, att Fogg och Aoda försummat avgångstiden och troligen ej kommit ned till hamnen förrän dagen därpå! Och detta för hans dumhets och lättsinnes skull! Åh!!
Han bet samman tänderna av harm och förtvivlan, ja, han dunkade sig i pannan med knytnäven.
Visst var det hans fel! Men ändå mer den andres, skurkens, bedragarens, som med list förstått att berusa honom och skilja honom från hans husbonde, på det denne skulle bli försenad i Hongkong. Nu förstod han polismannens plan. Ordern skulle hinna fram, Fogg bli arresterad och ruinerad!
Passepartout slet sig i håret och svor en dyr ed, att om den eländige skurken än en gång kom
10. — Jorden runt på 80 dagar.
