av fiskarbåtarnas bloss. Här slog han sig ner, stödde ryggen mot en stenpelare och somnade, i det han mumlade:
— Lyckligtvis åt jag en duktig frukost i morse! I morgon ska man väl skaffa sig mat.
Men han sov oroligt. Ena stunden tyckte han sig sitta till bords med sin husbonde och äta den läckraste rostbiff, och ögonblicket därefter hade han fått tag i den skurken Fix, och de slogos på liv och död om en ansjovis. Men Passepartout segrade den gången.
TRETTIOFJÄRDE KAPITLET.
I japanska kläder.
När Passepartout på morgonen vaknade, var han hungrig som en varg. Han sade till sig själv, att mat måste skaffas, och detta ju förr dess hellre.
Visserligen kunde han sälja sitt ur. Men hellre skulle han svälta ihjäl än göra sig av med denna arvsklenod, den enda klocka i världen, som aldrig drog sig utan alltid gick rätt — efter Londontid till på köpet!
Då föll det honom in, att han möjligen kunde förtjäna en slant som sångare. Han kunde några engelska och franska sånger, och med dem ville han försöka sin ilycka. Japanska sångare göra lycka i
