det är en ytterligare förolämpning, som kräver upprättelse.
— När som helst, var som helst och med vilka vapen ni hehagar! fräste översten.
Fru Aodas bönfallande blickar, Passepartouts knutna nävar och polisagentens upprepade försök att få behålla den retlige översten för egen räkning tjänade till igenting. Fogg och översten lämnade kupén och stego ut på plattformen vid vagnens ena ända.
Fogg mätte sin vedersakare med en kall blick.
— Jag måste nödvändigt återvända till Europa utan att förspilla ett ögonblick av min tid. Det är dyrbara intressen, som står på spel! sade han.
— Det angår mig inte! svarade översten rått.
Fileas Fogg rynkade ej ens pannan.
— Min herre! sade han. Allt sedan det ögonblick, då ni i San Francisko bar er dumt åt mot mig, har det varit mitt oryggliga beslut att återvända till Amerika och ställa er till räkenskap, sedan jag först ordnat de angelägenheter, som absolut påkalla min närvaro i gamla världen.
— Åh, verkligen? genmälde översten med ett hånleende.
— Vill ni möta mig med revolvern i hand om sex månader?
— Varför inte lika gärna om sex år? Eller sextio år?
— Jag säger sex månader och ska då punktligt infinna mig på avtalad plats.
— Tatata! Undanflykter! Nu genast eller aldrig!
— Som ni behagar! Far ni till New-York?
— Det rör er inte! Vet ni var Plum-Creek är?
