Passepartout rörde sig inte ur fläcken och svarade inte heller. Detta kunde ju inte röra honom — det var inte så dags än.
— Passepartout! ljöd det för andra gången. Då gick han, skakande på huvudet.
— Jag har ropat två gånger! sade herr Fogg.
— Men det är inte så dags än! svarade han.
— Jag vet det och gör dig inga förebråelser! Om tio minuter reser vi till Dover och Calais.
Passepartout gjorde stora ögon.
— Ska herrn resa? sporde han tveksamt.
— Ja, vi ska resa jorden runt.
Passepartout kände benen skälva under sig.
— Jorden runt!
— Ja, på åttio dagar. Vi har således inte en minut att förlora.
— Men resgodset? Packningen?
— Intet resgods? Bara en nattsäck med två ylleskjortor och tre par strumpor. Lika mycket för din räkning! Resten köper vi under resan. Ta med min regnkappa och min resfilt och starka skor! För resten kommer vi inte att gå så synnerligen mycket! Rör på spelet!
Passepartout skulle velat svara, men han kunde ej få fram ett ord. Han sprang upp på sitt rum och gjorde rent maskinmässigt sina förberedelser till resan, allt under det han talade för sig själv som i yrsel.
Jorden runt på åttio dagar! Var hans husbonde från sina sinnen? Åh — det var naturligtvis bara gyckel! En liten tur ned till Dover — en tripp till Calais också, kanske. Det skulle ju inte vara så
