belopp! Man telegraferade till Amerika och Asien, man satte ut spioner att övervaka huset vid Drottninggatan men utan påföljd. Han var som bortblåst. Polisen visste ej ens vad som blivit av detektiven Fix, som kommit så illa på villospår.
Lördagskvällen blev det riktig folkträngsel i Pall Mall och angränsande gator, trafiken hämmades, och en stor massa mäklare och vadhållare höllo till vid ingångarna till klubbens lokal. Polisen kunde med möda upprätthålla ordningen.
I stora salongen stodo hans fem motståndare, alla offer för otålighet och oro.
Klockan slog 8,15.
— Om en halvtimme är tiden ute! sade ingenjör Stuart.
— När kom sista tåget från Liverpool? frågade Flanagan.
— Klockan 7,23. Nästa tåg kommer 12,10, upplyste Ralph.
— Hade han anlänt klockan 7,23, skulle han redan ha varit här; vi kan således anse oss ha vunnit vadet, menade Flanagan.
— Det är bäst att vänta, innan vi sjunger segersånger, invände Ralph. Vår gamle Fogg är en egendomlig man, som aldrig kommer för sent eller för tidigt. Jag skulle ej alls bli förvånad, om han steg in i sista minuten.
— Jag skulle knappt tro mina egna ögon, om han visade sig, sade Stuart, nervös som alltid.
— I själva verket var planen vanvettig, menade Flanagan. Hur punktlig en människa må vara, kan hon råka ut för oöverstigliga hinder, och ett dröjsmål på två eller tre dagar är ju nog för att förstöra hans planer.
