SJÄTTE KAPITLET.
På engelska konsulatet i Suez.
Detektiven ilade med snabba steg till konsulatet.
— Herr konsul, herr konsul! Jag har alla skäl att förmoda, att min tjuv är ombord på Mongolia, sade han halvhögt.
Och så berättade han om sitt möte med Passepartout och deras samtal angående passets påteckning.
— Gott, herr Fix! Det skulle roa mig att få se boven. Men är han den ni tror, torde han väl näppeligen komma hit; som ni vet är det ju alls inte nödvändigt att uppvisa ett pass.
— Det ar en djärv kanalje — han kommer nog. Men jag hoppas ni inte påtecknar det?
— Varför inte? Är passet i sin ordning, har jag intet skäl att vägra.
— Ja, men herr konsul, det är av vikt, att jag kan kvarhålla denne man här, tills jag fått häktningsorder från London. Ni vet ju, vem jag är.
— Ja, jag vet att ni är polisman, men jag vet inte, om den ni misstänker verkligen är tjuven.
— Men, herr konsul…
— Det blir er sak, herr Fix. Jag måste följa lag och förordning.
I detsamma knackade det på dörren, och två män inträdde. Den ene var Passepartout, den andre hans
