slagare hade inga andra för ändamålet användbara verktyg än sina pennknivar. Lyckligtvis bestodo templets väggar blott av tegel och trä och borde sålunda ej vara så svåra att genombryta; sedan man bara brutit lös en tegelsten, skulle de andra utan svårighet kunna åtkommas och uttagas.
Föraren och Passepartout arbetade var på sin sida för att åstadkomma en öppning i väggen om två fots bredd och undveko sorgfälligt allt buller. Arbetet gick raskt, och allas hjärtan klappade av otålighet. Då ljöd med ens ett rop från templets inre och besvarades ögonblickligen från vakten utanför. Passepartout och föraren avbröto sitt arbete. Vad stod på? Voro de upptäckta? Varför gjordes alarm?
Här var ingen annan råd än att draga sig tillbaka, tills bullret tystnat. Om en stund skulle de säkerligen kunna återgå till sitt arbete. Fogg och översten sökte också skydd under det täta lövverket och hoppades, att allt åter skulle bli tyst.
FEMTONDE KAPITLET.
Passepartout får en idé.
Men i detsamma ryckte en vaktavdelning fram och fattade post vid pagodens baksida. Allt närmande var omöjligt.
