söker på en omväg träffa förmögenheten; den uppskattar ej denna, utan vänder sig mot dess förbrukning och fäster skattskyldigheten vid handlingar, ofta
d’Economie Politique, 5. uppl. Paris 1825, sid. 183, f.; på Svenska efter 4. upplagan: Afhandling uti Statshushållningsläran, Stockholm 1823, 1824, II. del. sid. 373, f. — Samma författare, Cours complet d'Economie Politique pratique, 2. Ed. publiée par Horace Say, Brüssel. 1840, sid. 498. — Malchus a. st. sid. 168—171. Karl Heinrich Rau, a. st. §. 294. — Carl Rotteck und Carl Welcker, Staats-Lexikon etc., VIII. Band, Altona 1839, art. Indirecte und directe Steuern. J. G. Hoffman, a. st.; — M. v. Prittwitz, a. st. sid. 99, 102. Att man hos andra författare med mindre vetenskapligt syfte träffar ännu större olikhet samt orediga begrepp och oklara bestämningar, är naturligt. Hos oss har talet om directa och indirecta skatter under de sista årtiondena blifvit temligen allmänt; men om den rätta betydelsen af dessa ord har man föga bekymrat sig. Undantag härifrån göra dock L. G. Rabenius, som i sin Lärobok i National-Ekonomien, §. 315, 319 framställer en något obestämd, dock ej illa tänkt förklaring, samt i någon mån M. Björnstjerna, Om Beskattningens Grunder i Sverige, Stockholm 1832, sid. 2, f. Denne sednare lånar från en främmande författare bestämningen af hvad han med de ifrågavarande orden tror sig förstå. Denna främmande författare uppgifver han, under höga låford, vara Adam Smith; men att så ej är, bör äfven den, som icke studerat Smith, kunna begripa, emedan i det lånade stycket omtalas ett nio år efter Smiths död inträffadt förhållande. Detta stycke återfinnes deremot ordagrant hos J. B. Say, (Traité d'Econ. Pol. V:e Ed. 1 T. sid. 183, 184, 188—190, Svenska öfversättn. 2:dra Del. sid. 373, 377—379), hvilken dock af Björnstjerna på samma sida kallas pur theorist, otydlig, sofistisk, partisk. — Slutligen tillägge vi, att en noggrannare undersökning torde visa det olikheterna och de skefva, oklara föreställningar, som man så ofta träffar vid uppfattningen af skillnaden mellan directa och indirecta skatter, till större delen torde härflyta från olika bestämmande af ytterst grunden för skatternas fördelning, och från förbiseende af olikheterna i begreppen skatt, beskattningssätt och uppbörd. (Jfr. v. Jakob, a. st. 2:dra uppl. §. 256, 440, 442, 1222—1233; Rau, a. st.)
