16
de directa skatterna. Till den åsyftade likstämmigheten hörde äfven upphäfvandet af den skillnad som fanns i beskattningen för stad och land. Men de svårigheter, som mötte ett fullständigt genom förande af denna plan, ansågos oöfvervinnerliga. Qvarntullen fick fortfara i de större städerne, men den särskilda, som ännu fanns i några district mellan Elbe och Weser, samt i Mindenska Regeringsområdet, upphäfdes. Den för landet och småstäderna gällande Koppskatten förvandlades till en Personalskatt i vissa Classer (Klassensteuer), utsträckt öfver hela riket, men med fortfarande undantag för alla städer, som erlade qvarntull[1]. — Hannover företer ungefär samma förhållanden, som Preussen[2]. — I Belgien hade man infört en qvarntull; men som svårigheterna vid dess uppbörd väckte missnöje, vidtog man samma åtgärd som i Sverige, och tillät de hushåll, som så önskade, betala en viss summa för året, bestämd efter hushållets storlek och deraf beroende spanmålsförtäring. Men detta medel var värre än det onda sjelf; och 1829 måste skatten både under ena och andra formen afskaffas. Dock fick qvarntullen i städerna fortfara, men endast för stadsmenigheternas egna behof[3].
- ↑ Jfr. Hoffman, a. st. sid. 64, 152—160, 315—330; Jakob, a. st. 1:a uppl. §. 1121, 2:a uppl. §. 1144.
- ↑ Se Malchus, a. st. sid. 326; G. Sartorius, Ueber die gleiche Besteurung des Königreichs Hannover, Göttingen 1815; sid. 183, f.
- ↑ Hogendorp, a. st. II. del. sid. 55; Rau, a. st. §. 431, not. c). — Enligt Johann Springer, Statistik des österreichischen Kaiserstaates, Wien 1840, II. del. sid. 206, hade i Italien en ännu fortfarande Koppskatt, ”tassa personale”, redan under Kejsar Carl VI blifvit inrättad, och uppbars då af den
Klassensteuer (a. st. II. del. sid. 1); — wegen Entrichtung einer Mahl- und Schlachtsteuer (a. st. II. del. sid. 49, samme författares Die Preuss. indir. Steuern I. del. sid. 196); wegen Entrichtung der Gewerbesteuer” (Schimmelfennig, die Preuss. dir. Steuern, II. del. sid. 35).
