Sida:Juel Om Mantalspenningarne del 1.djvu/26

24

förslag rönt, vara färdig att öfvergifva detsamma. Han ansåge det visserligen ännu för det bästa, men hvarje anledning till söndring mellan öfverhet och undersåter borde framför allt undvikas. Han hade derföre uttänkt ett annat sätt att uppbringa det belopp nöden fordrade. De förmögne inom hvart Stånd skulle antecknas och på hvar och en af dem en viss summa efter förmögenhet läggas^[1]; den fattige skulle alldeles förskonas^[2]. Den proposition, som innehöll regleringen af denna nya skatt, och på Konungens befallning för Ständerna upplästes, är icke bevarad, och vi känne derföre ej i hvad förhållande skatten skulle stå till förmögenhet. Men att det var ganska drygt, ser man af Konungens yttrade förmodan, att det inom hvarje Stånd skulle finnas 6 eller 7,000 personer, som kunde utan någon sin skada eller afsaknad erlägga 100 Daler eller deröfver.^[3] Det

↑ Så synes ej Hallenberg, a. st. V. del. sid. 349, föreställa sig meningen. Han beräknar hela den summa, som genom denna skatt skulle uppbringas, blott till 1,500,000 R:dr i silfver (=4,000,000 R:dr B:co), och antar således att 100 daler var det enda belopp som skulle erläggas, så att icke någon, huru rik han än vore, skulle betala mera, men alla, som ej ansågos kunna utgöra så mycket, skulle vara skattfria. Detta torde dock ej öfverensstämma med uttrycken i Konungens tal.
↑ Såsom det synes, skulle denna skatt blott för en gång utgå. Underhållet af en ständig krigsmagt nämnes icke.
↑ ”Denna bevillning hade således blifvit ganska dryg, särdeles om man därjemte besinnar, att penningarnes verkliga värde beräknadt emot de mäst gångbara varor utgjorde mer än dubbelt denna summa.” Hallenberg, a. st. V. del. sid. 349. I anseende till den stora olikheten i en mängd förhållanden blir jemförelsen med närvarande tid, äfven genom beräkning i varor, icke noggrant tillförlitlig. Den är i alla fall upplysande. Vi anföre derföre här 100 (svenska) dalers värde i åtskilliga varor, efter den tidens priser, samt bifoge uppgift å dessa varubelopps nuvarande värde, uträknadt i R:dr B:co efter medel-markegången 1837—1841 för vederbörande orter (enligt sammandrag af

[1] Så synes ej Hallenberg, a. st. V. del. sid. 349, föreställa sig meningen. Han beräknar hela den summa, som genom denna skatt skulle uppbringas, blott till 1,500,000 R:dr i silfver (=4,000,000 R:dr B:co), och antar således att 100 daler var det enda belopp som skulle erläggas, så att icke någon, huru rik han än vore, skulle betala mera, men alla, som ej ansågos kunna utgöra så mycket, skulle vara skattfria. Detta torde dock ej öfverensstämma med uttrycken i Konungens tal.

[2] Såsom det synes, skulle denna skatt blott för en gång utgå. Underhållet af en ständig krigsmagt nämnes icke.

[s24not3-3] ”Denna bevillning hade således blifvit ganska dryg, särdeles om man därjemte besinnar, att penningarnes verkliga värde beräknadt emot de mäst gångbara varor utgjorde mer än dubbelt denna summa.” Hallenberg, a. st. V. del. sid. 349. I anseende till den stora olikheten i en mängd förhållanden blir jemförelsen med närvarande tid, äfven genom beräkning i varor, icke noggrant tillförlitlig. Den är i alla fall upplysande. Vi anföre derföre här 100 (svenska) dalers värde i åtskilliga varor, efter den tidens priser, samt bifoge uppgift å dessa varubelopps nuvarande värde, uträknadt i R:dr B:co efter medel-markegången 1837—1841 för vederbörande orter (enligt sammandrag af

[1]

[2]

[3]