28
na sidan och Ständernas, särdeles Allmogens trång i landet på den andra, hade man ej kunnat finna något bättre medel, än att alla Stånd tillika lämpade sig derefter, särdeles att de rike och förmögne, som störste intresset hafva i Rikets välstånd, den fattige till lisa, också gjorde det mesta. ”At nu thetta skee och erhållas kunde,” heter det vidare, ”vthan privilegierade Ståndz store förfång och præjudicio, Tå hafve wij vptänckt, Kong. May. föreslaget, approberat och gillat, at en Tull Cronan tillägges måtte aff allt then Sädh eller Spanmål som föres till Qwarn at malas, ehwem then tillhörer, Adel eller Oadel, Lecht och Lärd, ingen vndantagande, som vnder Sweriges Crono är besitten eller ther wistas: Och gäller lijka, hwadh heller Qwarnen hörer Cronan, Frelset eller Skatten til”[1].
Den nya tullen bestämdes att utgå i penningar, icke i en viss del af den förmalda säden. Orsaken härtill var utan tvifvel det trängande behofvet af reda penningar för krigets utförande. Den blef härigenom visserligen mera tryckande, emedan myntbristen var så stor; den blef äfven lika för ren och oren, slö och strid spanmål. Men å andra sidan steg den icke under missväxt och dyr tid med sädens pris, såsom den skulle gjort, om den i säd blifvit bestämd. En annan, dock säkerligen icke åsyftad fördel för den skattdragande var äfven förenad härmed; skatten blef nämligen med tiden genom myntets försämring lindrigare.
Den fattigares anspråk blefvo ej förgätna. För att lämpa skatten efter lefnadssättet, och derigenom äfven efter förmågan, vidtogs en utväg, som i sed-
- ↑ Detta Riksdagsbeslut är tryckt af Stiernman, a. st. sid. 781—787. Något original finnes ej bevaradt, men jemförelsen med det 1625 tryckta beslutet visar följande tryckfel hos Stiernman: sid. 781, rad. 5 nedifr. Ländzänder för Landzändar; sid. 782, r. 6, 7 n. Gräntze, Fästninger för GräntzeFästninger; sid. 783, r. 11 n. storste för störste; r. 7 n. gilla för gillat; 784, r. 15 n. når for när.
