30
Således stego afgifterna i större förhållanden än spanmålens priser. De underrättelser vi om dessa från denna tid lyckats förskaffa oss, äro, enligt hvad vi
och råg i hela Preussiska Staten 1816—1837 skulle denna tull utgöra 2823 procent af hvetets värde och 91120 af rågens, efter mål räknadt; men då vigten på dessa spanmålsslag vid denna beräkning är alltför lågt tagen, nämligen lägre än den efter Preussiska mått- och vigtordningen medgifna lägsta (som är ungefär 13 L℔ för 1 T:a hvete Svenskt fast mål och 1238 för en T:a råg), bör den kunna antagas till 310 af hvetets värde och 110 af rågens. Om man antager att en Svensk T:a hafra väger 9 L℔ victualievigt, korn 1112, råg 14 och hvete litet öfver 15, (se N. W. Lundeqvist, Handbok i Svenska Landtbruket, Upsala 1840, sid. 244, 250, 259, 267) blir tullen i Svenskt Banco denna: för en T:a Hafra 21 sk. — Korn 26 sk. 6 rst. — Råg 32 sk. 6 rst. — Hvete 2 R:dr 44 sk.
Den Belgiska förmalningsskatten var 12 Flor. för en Hectolitre råg och 125 Flor. för Hect. hvete, hvilket gör 40 sk. för en T:a Råg och 2 R:dr 16 sk. för en T:a Hvete.
I Baden erlades, enligt Accise-Ordningen den 4 Jan. 1812, §. 52 (upphäfven 1818) i förmalningsskatt för en Malter hafra, bohvete och skidfrukter 5, korn 10, råg 1214, hvete 20 kreuzer; i Svensk mål och mynt ungefär för en T:a Hafra m. m. 4 sk. 6 rst. — Korn 9 sk. — Råg 11 sk. — Hvete 18 sk. B:co.
Enligt lagen för Westfaliska Consumtionsskatten af den 15 Febr. 1809 betaltes 28 Centimer för en Hectolitre spanmål (413 kreuz. för en Preuss. Scheffel), hvilket är ungefär 10 sk. 6 rst. för en Sv. T:a.
Uppgifterne äro hemtade från Hoffman, a. st. sid. 153, 316, 335; Rau a. st. §. 431; uträkningarne (till Banco och fast mål) äro gjorda efter C. A. Iggeström, Allmän Contorist m. m. Götheborg 1843; och Uno Troili, Europeiska Staternes Mått- och Vigtordningar m. m. Stockholm 1843.
Slutligen tillägge vi att en noggran jemförelse mellan förmalningsskatternas storlek i olika länder skulle blifva högst invecklad, emedan dervid jemväl borde afses samhällsmedlemmarnes öfriga skattebidrag, deras förmögenhetstillstånd, deras spanmålsförtäring, samt olikheten i spanmålens priser. En dylik undersökning skulle föra oss alltför långt från vårt ämne.
