32
Dennas vanliga pris måtte således varit ändå högre. Också var det enligt den enda uppgift derom vi från denna tid lyckats anträffa, 1624 om hösten på Öland 3 daler (= 12 mark = 4 R:dr 44 sk. B:co) och om våren (1625?) 4—6 daler (= 16—24 mark[1]). Visserligen äro dessa priser uppgifna såsom ovanligt höga, men spanmålspriserna på Öland voro utan tvifvel denna tid, såsom nu, lägre än i allmänhet i det öfriga riket eller nuvarande gamla Sverige. Vi förmode af dessa skäl, att rågens allmännaste pris var från 10 till 12 mark, och att den nya tullen alltså utgjorde från en tiondedel till en tolftedel af rågtunnans värde. — Enligt den nyssnämnda anteckningen var kornpriset på Ölands samma höst 10 à 11 mark och om våren 12 à 14. I allmänhet torde det derföre kunna antagas från 8 till 10 mark, och den nya tullen från en sextondedel till en tjugondedel af tunnans värde. — Om priserna på Hvete och Hafra känne vi ej annat, än att det förra i en Värdering från 1620[2] är, för Upland, Westmanland och Östergötland, upptaget till 3 daler, och det sednare för Westergötland till 4 mark[3], och för Finland till 3; hvarvid bör anmärkas, att ”Råg och
Korn” för de förstnämnda landskapen är värderadt
- ↑ Anteckning i Kastlösa Kyrkobok, se Abraham Ahlquist, a. st. I. del. sid. 172.
- ↑ Ofvannämnde af H:r Kamreraren Sandberg meddelade Värdering. Jag begagnar detta tillfälle att tacksamt erkänna mina stora förbindelser till denna nitiske och fyndige Kameralist för de många förträffliga upplysningar jag af honom erhållit och den artiga beredvillighet, hvarmed han städse biträdt mig i mina undersökningar.
- ↑ Äfven i Biafskedet till Riksdagsbeslutet d. 26 Juni 1621 är en T:a Foderkorn (enligt v. Bonsdorff, a. st. II. del. sid. 470, detsamma som Hafra) värderad till 412 mark.
spanmålsslag skulle till Kronan utgöras, ännu mindre, ifall det så var, hvilka dessa voro, i hvad förhållande de till hvarandra stodo, och om de öfverallt voro desamma.
