dessa författningar, och då för en utveckling af hela misstaget och dess historia, skulle erfordras en utförlig framställning af lagstiftningen för Husbehofsqvarnar och deras beskattning, anse vi oss här böra lemna detta ämne åsido. Vi förmode ock, att den nämnda förblandningen icke mera skall förnyas, sedan Kongl. Maj:t med bifall till Riksens Ständers beslut genom Kungörelse den 17 Febr. 1824 befriat Husbehofs- qvarnar från skattläggning[1].
1625 års qvarntull var den enda af de många skatterna under Gustaf Adolfs regering, vid hvilken icke var fästadt villkoret af en bestämd tid, för hvilken den skulle utgå, eller af en framtida lindring. Dess af Gustaf Adolf framställda ändamål, underhållandet af en ständig krigsmagt, nämnes uttryckligen i Riksdagsbeslutet. En sådan hade i Sverige funnits alltifrån Gustaf Wasas dagar; Ständerna säga ock, att detta kraftiga medel varit ”af wåre Förfädher och oss sielfwe någhorlunda in til thenna Daghen practiceret.” Såsom nytt i förslaget synes egentligen framställas härens storlek och tjenstfärdighet i fred. Men vi tro oss ega fullt skäl att icke mera orda härom, och om hvad Gustaf Adolf i öfrigt gjorde för bildandet af en genom sjelfva sin inrättning ständig här, då detta ämne nyligen af en utmärkt forskare och man af yrket blifvit undersökt[2].
- ↑ Dock måste vi tillägga, att sedan Riksens Ständers Stats-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet i Betänkande d. 21 Aug. 1823 (N:o 444, se Bihang till Samtlige Riks-Ståndens Protocoll 1823, IV Saml. IV band. sid. 366, f.) Kammar-Collegium till föga heder, ganska väl utredt saken, Kammar-Collegium och Stats-Contoret dock i und. Utlåtande d. 26 Oct. 1827 angående beräkningen och utgörandet af Statsverkets åtskillige ordinarie inkomster, utan någon invändning, eftersäga Kon. Befallningshafvandes i Götheborgs och Bohus Län yttrande, att husbehofsqvarnar blifvit befriade från skattläggning på den grund, att Mantalspenningarne blifvit åtagne i stället för qvarntullen.
- ↑ Hr Grefve Henning Hamilton, hvars af
