Sida:Julkalender 01 12 1887.pdf/103

Den här sidan har korrekturlästs

Ett stumt farväl.


Utkast.

Det blåste och var kulet der nere vid ångbåtsbryggan, och oktobernatten visade sin vanliga fallenhet för dåligt humör. Det låg också så stor vidd på och flackt var det vid hamnen, mot hvilken fjärden nu fräste upp sin galla, påverkad af den nyckfulla vindens otidigheter.

Ångbåten, som låg och eldade på, liknade med sina moln af ångor en balklädd dam, som till fots