― 6 ―
Hans rol i lifvet var redan ändad, och nu fick han njuta af den frid och fröjd, som evig är.
Hvad gjorde det, att hans namn var utplånadt för efterverlden, han hade det ju ändock inskrifvet i lifvets bok der uppe hos sin himmelske fader. Glömd i tiden, fick han nu i evigheten njuta af en tillvaro, efterlängtad af mången, upphunnen af få.
Årtionden hade gått till ända, sedan grafvens mull lägrade sig kring den hädankallades stoft.
Det var en augustiqväll, mild och härlig. Månen gjöt sitt silfver öfver den inslumrade naturen. Det var så stilla, så fridfullt. Alla strider voro för stunden utkämpade, alla sorger förgätna.
Hon kom gående utmed den breda gång, som ledde fram midt öfver de dödas stad. Ljudlöst, som en vålnad vandrade hon fram. Det var som fruktade hon att störa de tusende, som lågo der nere, i deras ljufva slummer.
Plötsligt stannade hon. Här var stället, der hon borde taga af åt höger, för att uppnå målet för sina
